Multikulturellt julfirande?


Nu är faktiskt julen över. Nästa anhalt är det helt sekulära nyårsfirandet och sedan trettondagshelgen. Så innan allt är över vill jag visa upp min mixade julkrubba.

I krubban ligger en känd figur. Men det är inte lille Jesus  utan lille  Bamse. Världens starkaste björn. Hur han hamnade där är en lång historia.

Växte upp i ett hem där julen firades därför att Jusus föddes då. Vi hade julgran, pappa  läste julevangliet och vi hade en julkrubba. Det var en religös högtid. Absolut.  Men framförallt hade vi alltid med oss människor utanför familjen i firandet, människor som inte hade någon att vara med på julafton. Det var fest. Alla skulle vara med.

För mig har julen alltid varit fest, något att fira. Gillar att ordna till kalas. Och  trots att jag inte trott på upprinnelsen till julfirandet har våra jular alltid haft med symbolerna i form av en julkrubba med Josef, Maria, Jeusbarn, herdar och uppvaktande vise män från Österland.   Men samtidigt tillverkade jag ett pepparkakshus. Där fick alla tomtar och troll hållas. Det blev så småningom rätt många varelser med mer anknytning tilll nordisk mytologi än till nya testamentet som hängde runt pepparkakshuset.

Julkrubban stod där och pepparkakshuset där. Vi firade helt enkelt både den kristendomens födelse och traditionell midvinter. Alla har fått vara med.

Åren gick och barnen  blev vuxna och flyttade ut.  Inga fler pepparkakshus blev till. Tomtarna och trollen förlorade sin fasta punkt i jultillvaron. De blev hemlösa .Då flyttade de in i stallet  till det heliga paret. De trivdes utmärkt ihop. Herregud, Maria och Josef hade ju själva varit hemlösa. Det var därför de hamnade i ett stall inför födelsen. Herdarna, lammen, änglarna och de tre vise männen tyckte bara det var kul.

För några år sedan ville det sig inte bättre än att krubban med barn försvann i samband med den årliga nedpackningen av alla julsaker. Centralpunkten för hela installationen var försvunnen. Panik! Jagade ut på stan för att hitta en ny liten Jesus. Men det var inte lätt. Ensmma små Jesusbarn fanns inte. Ville jag ha Jesus så hade jag fått betala för en helt ny uppsättning, med nya föräldrar och allt.

Det var då Bamse hamnade i krubban. En hemtillverkad sådan. Bamse trivs i rollen som stand in. Han fanns ju redan och hade funnits med i många år, först vid pepparkakshuset, sedan i stallet. Visst vad som gällde. Tillhör varken mytologin eller teologin.

Bamse är ju inte bara världens starkaste björn när han får Dunderhonung. Han är också världens snällaste. Duger bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0