Södertanten

En gång i världen

Södertanten har gått på sina fötter i snart 76 år. I början var fötterna små och mjuka. Levde i symbios med underlaget. Gjorde aldrig ont. Var mest glada och sprang runt. Men om sanningen ska fram kommer jag inte ihåg detaljer.

Men jag minns hur det kändes vid sju eller åtta år.  När kängorna eller rättare sagt pjäxorna  byttes ut mot skor med tunnare sulor.  Hur det kändes i fötterna och själen! man sprang nej flög nerför backen till skolan. Tunna sulor slog med sån fart mot asfalten att det brände under fotsulorna. Det var vår!

Sen under en massa år därefter var det annat som gällde. En vår kuppade storasyster  igenom ett par röda ormskinnskor med korksulor, synliga tår och vristrem. Gissa om det diskuterades hemma!  

På något sätt satte hon ribban för Södertanten. Efter ett par försiktiga  pumps till studenten blev det många skor med högre och högre, smalare och smalare klackar. Klackar som  fastnade i dumma galler utanför portar. Som borrade hål i mjuka golv. Men kul var det. Bra att dansa i.

Mot slutet av 60-talet blev fötterna mer politiska och ikläddes mer  demonstrationsvänliga don. Träskor ja,  men aldrig nånsin näbbstövlar. Där gick gränsen. I garderoben stod fortfarande höga klackar och politiskt inkorrekta skor för att gripa in vid festliga tillfällen.

Åren gick. Superspetsiga skor och skyhöga smala klackar föll hur modet. Ett tag var det fula taxklackar som gällde. Där gick åter en gräns. Södertanten hankade sig fram. Det var svåra tider  för en som ogillade taxklackar. Men ni vet hur det är. Allt efter som åren går händer det något med fötterna. De blir större och plattare. Trivs bäst i lagoma skor.

Med lagoma skor blir fötterna glada. Fötterna trivs och kan traska runt med Södertanten hur mycket som helst. Nån gång i veckan kan fötterna ställa upp på att bli instoppade i högklackat några timmar. Men sen får det vara nog. Anser fötterna.


Verklighet                                                                                           

Södertanten håller med. Man ska vara rädd om sina fötter. Hon får nöja sig med att titta i skyltfönstren på allt nytt och opraktiskt i skoväg som hon skulle provat på om det funnits då.
På den tiden fötterna gick med på vad som helst.