Södertanten

Deltog i den årliga äldreriksdagen idag. Naturligtvis började det hela med att Maria Larsson (KD) äldreminister skulle inleda. Och som vanligt blev det mycket värdegrunder och mycket vackra historier om hur fin äldreomsorgen ska vara eller är. Oklart egentligen hur läget var. Men om jag tolkade henne rätt så skulle allting med litet god vilja kunna blir precis så fint som hon beskrev läget. Åtminstone om KD fick bestämma.

Ibland känner jag mig spyfärdig över allt värdegrundande. Man kan ha hur fina visioner som helst om hur det borde vara. Men om det inte finns pengar och resurser så går det ju inte.

Maria Larsson är minister och hon borde någon enda gång kunna leverera något annat än snyggga floskler och i stället börja precisera hur alliansen egentligen tänkt finansiera allt detta fina. Man kan inte sänka skatter och skicka ut skattepengar till privata entreprenörer för att de ska sköta äldreomsorgen. Deras intresse är att tjäna pengar och att ta ut vinster. Då krävs inte gulligull utan besparingar i form av att man till exempel byter ut kompetent personal mot outbildad.

Hon avslutade anförandet med en rolig eller söt historia. Den handlade om ett äldreboende där man hade minnesstunder över avlidna på ett demensboende.

Det var så fint. Det luktade nybakat. De gamla hade på sig fina käder. Den anhörige fick tillfälle att tacka personalen. En gammal tant kom fram till den avlidnas anhörige efteråt och tackade. Tack för att jag fick vara med på ett sånt fint bröllop, sa hon!

Ministern berättade denna historia som ett exempel på ett bra äldreboende. På vilket sätt fick jag inte riktigt klart för mig. Men jag tyckte den var pinsam och avslöjade motsatsen till vad hon tidigare talat om i samband med värdegrunderna.

Kanske satt jag och letade fel. Men jag tyckte hon visade stor respektlöshet. Och jag gillar inte att man på ett äldreboende med dementa klär upp de boende för att delta i något som de egentligen inte har en aning om eller kanske inte heller vill vara med om.