Höns och andra





Ett par dagar efter 1 april läste jag i Svd att man i Norga infört skottpengar på höns. Förklaringen var att det producerades alldeles för mycket ägg. Det lät väldigt trovärdigt. En intervju med en representant för den norska motsvarigheten till lantbruksstryrelsen gav tyngd åt notisen.

Hur som helst kom jag att tänka på hönsen i mitt liv. Det var ju påsk dessutom. Det är mycket fjäderfän då. 

För många år sedan när barnen var små köpte vi ett antal utslagna hönor från äggfabriken i Forshaga. Det var sommartid på torpet. Priset var 1 krona styck. Hönsen saknade fjädrar och var mycket eländiga. Men efter någon veckas rehabilitering började fjädrarna växa ut. Snart uppträdde de som höns gör mest.

En av hönorna döptes av sonen till Helmuth Balderis. Denne Helmuth var stor stjärna i det sovjetiska hockeylandslaget och sonen  varm anhängare av såväl ishockey som det framgångarika laget.

Drygt ett par decennier senare stötte jag ihop med den stora stjärnan som gett namn åt en av våra hönor. Det var en politikerresa till Baltikum och Riga. Ärendet var eventuellt samarbete vad avsåg forskning inom det biomedicinska  området. Den store f d hockeyspelaren var en i en grupp lokala politiker som kallats in för att träffa sina svenska Stockholmskolleger.

Vi satt mitt emot varann vid ett långt bord. Den store gjorde inte den minsta ansats att visa sig intresserad av diskussionen som pågick vid bordet huvudända med hjälp av tolk. Hans kroppsspråk och minspel visade hur löjligt han tyckte det hela var. Bredvid honom satt en kvinnlig politikerkollega till honom. Ganska  snygg och ung. De viskade och fnissade ihop. Oavbrutet.

Glansig grå kostym och mörka pilotglasögonen talade inte heller till hans fördel. Inte hos mig i vart fall. Hjältegloran som inspirerade till ett hönsnamn hade för länge sedan smält. Precis som den is han gjorde karriär på.

Ända sedan dess har jag ångrat att jag inte böjde mig över bordet och berättade. Att han gett namn åt en höna. Jag ville slå hål på hans uppblåste ego.

Men jag uppträdde  artig som man förväntas när man är gäst. Jag teg.

Idag skulle jag inte hållit käft.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0