Ensamt julstök



En gång om året tar jag mig samman och städar rubb och stubb. Det måsta ju göras och att det sker före jul är en lämplig tradition. Kök, badrum, garderober, allt tar jag mig igenom. Från en ände av bostaden till en annan, rum för rum. Det kan ta en vecka.

Sen är det dags att nöjt pusta ut och planera för julstökets finlir. Baka och laga julmat. Fixa julgodis. Börja plocka fram julpynt i en takt som accelererar ju närmare julafton man kommer. Same procedure as every year....Alltid lika roligt brukar det vara.

Inte för att jag gör pepparkakshus längre. Det var bara när barnen var små som jag tillverkade dem. Inte begriper jag hur jag hann med det också.   Men jag har bakat pepparkakshjärtan och dito grisar och gubbar i alla år. Bakat lussekatter med saffran och fyllt frysen med dem. Inte för att jag själv ville ha men Arvid gillade. Men nu är Arvid borta

Eftersom jag inte anser att jul kan firas utan klenäter har mitt julbak i år har begränsats till just dessa frityrkokta bakverk.  Och till en brasiliansk fruktkaka som jag gjort i snart 50 år och för länge sedan haft bort receptet på.

Numera gör jag bara sånt som jag själv tycker om och äter.  

Det betyder inte att jag ogillat att laga sådant som andra människor tycker smakar gott. Det är väldigt mycket roligare att höra någon uppskatta det man gjort än att sitta för sig själv och smacka och tänka på hur gott det blev.

Publik är aldrig fel.

Under senare år har vi doppat i grytan och ätit julbord hemma hos barn och barnbarn.  Men vi har alltid  haft ett parallellt  julbord här hemma. Mindre javisst. Men ändå.  

Nu stundar min första jul ensam utan min livskamrat. Så det blir  ingen skinka här hemma. Vem skulle äta den? Det enda jag varit ute efter har ändå bara varit doppat på julafton och underlag till grönkålssoppa. Julkorv har jag aldrig gillat. Rödkål är gott men får stå över eftersom kålen inte kommer att ha något att höra ihop med. 

Jag har köpt julgran. Den blev faktiskt större än förra årets som var pytteliten. Tror det var i protest mot ensamheten. Det är nog inte bara själva julen som känns konstig när man blivit ensam. Julstöket blir också annorlunda. Ensamt.

Kommentarer
Postat av: Inger Ramström

Vad fint du skriver om din ensamma jul. Själv har jag varit så himla orolig för att också min livskamrat skulle stryka med nyligen. Förr eller senare drabbar det oss alla - någon måste ju dö före den andra. Livet är kanske inte bara en dans på rosor, men vi gör så gott vi kan. Tur att man inte vet vad man har framför sig. Kram/ Inger

2010-12-22 @ 15:34:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0