Södertanten

Besökte häromdagen de kinesiska terrakottakrigarna som ställs ut i bergrummen vid Östasiatiska muséet på Skeppsholmen.Den militära hierarkin från generaler ned till meniga soldater och kuskar  var sig lik, höll jag på att säga. Menar förstås tvärtom att, våra egna fortlevande hierarkier har mycket att brås på. Även om utvecklingen gått framåt.

Skillnaden i rang syntes säkert mycket bättre när figurerna var nygjorda och nymålade. Precis som guldsnören och förgyllda markeringar av olika slag visar på  militär rang hos oss. Nu var färgerna helt borta.

För egen del vet jag ingenting om militära guldsnören eller vad de betyder. Numera är konduktörer och bussförare och deras likar mer lättsamt klädda än förr i tiden. Jag behöver inte länge förväxla dem med en överste eller admiral. Eller tvärtom. 

Kungen har mer guldglitter på sig än någon annan med uniform. Men jag känner igenom honom ändå, så där blir det ingen sammanblandning. Skulle aldrig ta honom för kapten på Ålandsfärjan. Jag lovar.

Det intresssanta med utställningen är inte alla krigarna utan alla de andra som också måster följa med ned till dödsriket.  På bilden ser man till vänster några tjänarinnor. Det behövdes förstås i mängder. Tjänarinnor sänker ödmjukt blicken inte bara i verkligheten utan också som lerfigurer. Också sådana yrkesmän som bokhållare finns med. Hantverkare. Inte minst mängder av husdjur. Kossor, grisar, får och höns.

Figurerna tillverkades rationellt. Som löpande bandet. Några tillverkade händer. Andra fötter. Ben eller armar. Olika huvuden. Sedan sattes delarna ihop. 

När jobbet var gjort dödades arbetarna. I samband med utgrävningarna av det flera kvadratkliometer stora området har man inte bara funnit terrakottafigurerna. Man har funnit skelett i särskilda massgravar. Fynden visar att männniskorna höggs ihjäl mitt över i två bitar. De arbetande slavarna stod allra längst ner i hierarkin.

Så brutalt hanteras inte 2000-talets slavarbetare i världen. I vår upplysta tid är vi mycket mer sofistikerade.