Södertanten

Idag är det slaskigt ute. Det något mildare vädret innebär gråväder. Det blir aldrig något dagsljus. Hur klarar sig norrlänningarna? Ett par dagar före jul kommer vintersolståndet. Det är då det vänder. Den dagen ska jag festa loss hos en god vän. Midvinterblot. En reflektion i förbifarten.  

Till saken. Slasket har trots allt haft det goda med sig att trottoarerna blivit mindre halkiga. Jag har tagit av mig broddarna. Gamla tanter har lätt för att bryta ben när dom ramlar. Det säger alla.

Mitt försvar att inte använda broddar  har varit att jag har en stark benstomme. Varje sommar gör jag ofrivilliga benskörhetstester i koloniträdgården.  En gång flög jag cirka två meter med en fallhöjd av uppåt en meter. I förbifarten försökte jag få fotfäste men misslyckades och landade med smalbenet mot en gammal och väl använd trädgårdsstol. Denna åkte in i ett nyköpt litet pelarbord som i sin tur for in i ett smidersräcke.
 
Den gamla stolen och mitt smalben klarade sig, benet med en rejäl blodfylld bula. Av det nya bordet blev bara flisor kvar. Jag har en stark benstomme!

Broddar är också så fula. De är genuint fula oasvsett märke Trots detta har jag gett efter och använt  broddar en veckas tid. Gamla tanter ska ha broddar är den allmänna meningen.

Kände mig som en idiot. Det slamrar om en så fort man kommer in någonstans. Man låter som en nyskodd och nyselad häst när man drar fram i snabbköpet eller på tunnelbaneperrongen.

Därför välkomnade jag gråvädret och slasket. Jag bestämde mig. Vill aldrig mer låta som en nyskodd häst!