Södertanten

Man släpper inte kontrollen över kolonin bara för att det ör vinter och snö. Lutad mot staketet  innanför grinden står snöskoveln på pass. Den behövs när man ska skotta sig upp till stugan för att ge fåglarna mat. Och för att se till krukväxterna som övervintrar och bidar sin tid inne i huset;  pelagonierna, änglatrumpeten, fusalisplantan och dotterns olivträd.

I början av vintern är snön bara vacker. Träden är frostigt vita och det är alldeles tyst nere i området intill Årstaviken.  Det är alltid märkligt stilla där nere.Trots allt är  Ringvägen Nära.  På andra sidan Rackarberget och Södersjukhuset.

Österut skymtas Globen och de hårt trafikerade Skanstullsbroarna. Åt andra hållet syns järnvägsbron. Men den mjuka snön dämpar alla ljud effektivt.

Staden finns inte.

Då river en ambulanshelikopter sönder tystnaden. Den hovrar ovanför Södersjukhusets helikopterplatta ett tag. Kanske väntar den på besked om den ska landa eller flyga vidare norrut mot Karolinska. Sedan landar den med med sin viktiga last. 

Den sköra tråden mellan liv och död har gjort sig  sig påmind. Staden likaså.