Hälsosamtal
När man uppnått en viss ålder kan man få behov av hemtjänst. Eller också behöver man en mer kontinuerlig kontakt med sjukvården. Tidpunkten varierar för när behoven uppstår. Kommuner och landsting är angelägna om att sätta in rätt hjäp vid rätt tidpunkt. Men hur ska det gå till och vilken metod är mest effektiv?
På 90-talet blev det politiskt populärt att föreslå att landstinget skulle satsa på så kallade hälsosamtal med sina äldre invånare, närmare bestämt med folk som fyllt 75. Alla tyckte det var förträffligt. Själv morrade jag ilsket när hälsosamtalen kom på tal inom min politiska omgivning, vänsterpartiet. Jag hade inte på långa vägar ännu uppnått den ålder som förutsattes för samtalet. Men jag kände att det inte skulle kännas bra at bli samtalad med på så där generella premisser. När den tiden kom. Men inget politiskt parti med självaktning ville eller kunde gå emot något så bra som hälsosamtal med de gamla! Så idéerna har sedan dess slagit rot hos flera landsting och kommuner.
Vi fyllda 75 utsattes för ett försök till samtal. Fick en enkät från vårdcentralen att fylla i med en rad frågor om mitt mående.Skulle skatta på en skala 1-5 huruvida jag varit glad den dagen, senaste veckan och så vidare. Man kan säga att jag fick mig ett gott skratt den dagen. Men sedan blev jag också arg. Blev arg av det skälet att jag inte tror den generella metoden att kontakta alla nya 75-åringar är det mest effektiva sättet att nå alla de som verkligen behöver kontinuerlig kontakt med sjukvård och äldreomsorg! För när jag inte svarade på enkäten så blev jag så småningom uppringt av en sjuksköterska som hade som uppgift att få mig till samtal.
Vi är många som mår bra vid fyllda 75 och långt senare. Ska sjukvårdens resurser verkligen användas så generellt som i den här satsningen på hälsosamtal till alla? Jag tycker man ska utvärdera metoden. Det viktiga måste vara att hitta alla de som verkligen behöver hjälp. Inte ödsla tid och kraft på oss som till vidare klarar os själva.
Vad det egentligen handlar om är naturligtvis att man måste sluta generalisera så förbaskat när det gäller gamla människor. Vi är mycket olika och har mycket olika behov.
Nästa steg är kanske att införa äldrevårdscentraler enligt modell barnavårdscentraler? vi anhöriga till gamlingar blir kallade till 75 års kontroll,vi får sitta tillsammans med våra föräldrar i väntrum med pedagogiskt interiör: tidningar och böcker tänkta att stimulera de äldres kognitiva funktioner, intressanta tekniska prylar för att hålla motoriken alert. Sedan besök hos sjuksköterska,"Hur mår lilla mamma egentligen"? Också blir lilla mamma eller pappa vägda och mätta ...
Du har satt fingret på problemet. Barnens utveckling används som en mall för oss seniorer, fast tvärtom. Vi förväntas följa en viss kurva, precis som barnen. Nedåt, förstås. Undrar vad 75-årskontrollen är tänkt motsvara?
Det vore bra intressant att se resultatet av enkäterna. Antagligen görs nån slags sammanställning. Hur många svarar? Hur har landstingen gått vidare med dem som svarade resp inte svarade? Hur skattar 75-plussarna sin glädje/hälsa för dagen? Hur glad för dagen ska man vara för att anses ha hälsa? Hur ser det ut om man jämför stadsdelarna? Det måste finnas bättre sätt att fånga upp människor som inte mår bra. Kanske genom att låta folk kunna komma spontant till vårdcentralen på morgonkvisten, utan att boka tid i evig telefonkö i ottan till exempel.
