Södertanten

På Södertantens senaste räkning från mobilföretaget Telenor står det att man vill ha betalt för mobilsurfning. Eftersom hon verkligen inte surfat med mobilen eller har en aning om hur man i så fall bär sig åt försökte hon förgäves nå kontakt med Telenor.

På angivna telefonnummer svarar en glad röst som lämnar 3 olika alternativ att trycka på. 1,2,3...ja ni vet. På nummer 3 - frågor om fakturor - gav ytterligare 1,2,3...alternativ. Alla alterntiver lämnade standardiserade svar med dataröster. Inte en levande människoröst någon stans.

Men under tryckandet på olika alternativ fick  Södertanten till exempel  veta numret på fakturan. Belopp. Och hur den skulle kunna betalas. Sådant som hon redan visste. Fakturan låg bredvid telefonen. Det var med anledning av denna faktura hon försökte få kontakt.

Till sist övergav Södertanten telefonen och gick till datorn för att få kontakt. Det var heller inte enkelt. Kontakten skulle skötas på så vis att Södertanten måster skaffa sig ett lösenord. Sen skulle sesam öppna sig.

Men Södertanten vill inte krångla med lösenord som sen i alla fall glöms bort. För något så enkelt som att fråga om en faktura. Det gällde ju inte statshemligheter eller bankkontot, precis. 

Dagen efter iTelenors butik vid Skanstull fick Södertanten till sist kontakt med en levande representant för företaget. Han påstod visserligen att det inte alls var omöjligt att nå kontakt med kundtjänsten och ställa frågor och få svar. Vad skulle han annars  säga? Men han hjälpte. 

Han slog ett nummer till kontoret och berättade att en kund med faktura  nummer  si och så felaktigt blivit debiterad mobilsurfning och ville de vara så vänliga och stryka detta. Svårare var det inte.

Södertanten gick därifrån lättad med grubblande. Varför krånglar ett stort företag till det så för sina kunder när det egentligen kunde vara så enkelt. Att nån svarar i telefon när  man ringer och frågar.