Årstaviken
Årstaviken breder ut sig nedanför kolonistugan och dess verande. Eller bryggvingen som min livskamrat Arvid brukade säga. Han var til sjöss i sin ungdom och höll då ibland utkik på bryggvingar. Nu är han borta men när jag ser ut över Årstaviken känns det som om han fortfarande finns där på bryggvingen. Och kollar båttrafiken.
Det kan vara lastfartyg stävande på väg in Mälaren. Eller på väg ut. Eller fritidsbåtar i utdragna klungor efter slussningen vid Skanstull. En del kör långsamt och tycks njuta av stillheten. Andra seglar. Några måste visa vilka häftiga monstermotorer de har och vrålar fram över vattnet. Försvinner bortom Årsta Holmar med blixtens hastighet. De lyxiga plastbåtarna i jätteformat är något för sig. De ser rätt bortkomna på Årstaviken fast de försöker verka malliga på ett värdigt sätt.
Sightseeingbåtarna hörs på långt håll. Om kommentarerna gäller Södersjukhuset bakom oss eller alla de små stugorna i området går inte att uttyda. På kvällarna dyker festbåtarna upp. Flaggprydda med glada människor ombord. Musik.
Favoriter är den pråmen med röd stuga och vita knutar, flaggstång och staket i stället för reling
samt en pytteliten låtsasångbåt ur vars skorsten det kommer rökpuffar. Lilla båten stånkar på ett lustigt sätt men hörs på långt håll. Favoriterna brukar dyka upp en eller två gånger varje säsong.
Sånt är sjölivet på Årstaviken sett från koloniverandan.
