Södertanten

Snön som tynger kolonistugans tak har sjunkit samman litegrann. Istapparna framför köksfönstret droppar i marssolen. Innanför rutan trängs pelagonerna tillsammans med änglatrumpet och passionsblomma. Om ett par månader får de flytta ut igen. 

Fåglarna märker så fort man kommer. Mat på gång! De kvittrar litet försiktigt i buskarna och väntar på nya talgbollar och på  att fröbehållaren ska fyllas på.

Men än så länge är trädgården helt täckt av mycket tjocka snölager. I den tjocka snön längre bort syns spår av djur. Harspår och hundspår kors och tvärs över det vita, orörda. Mönstret avslöjar en kamp på liv och död. Haren har flytt hit och dit och runt i cirklar. På två platser har spåren harens och hundens tassar tillsammans skapat nedtrampade cirklar i snön. Skådeplatser för vad? Ingenting finns kvar. Litet snö kan ha fallit sedan dramat ägde rum och dolt skeendet. Klarade sig haren? Blev den skadad? Har kråkorna varit framme och rensat? 
 
Ett medborgarförslag till stadsdelsnämnden just nu handlar om att hundar ska få springa fritt några timmar varje morgon en av Söders stora parker. Hoppas verkligen det stoppas. Det räcker med alla de hundar som släpps lösa redan nu. Trots att det råder kopplingstvång i hela Stockholms stad. För några år sedan hade vi fortfarande fasaner i området. Man kunde se hönan ibland med en liten rad av småfasaner efter sig. Nu är fasanerna borta. Och hararna lever farligt.