Södertanten

Jag har bakat bröd. Det gör jag ofta nuförtiden. På tiden säger mitt  samvete, Du kunde bakat mer när barna var små. Åtminstone bullar. Mammor ska baka bullat. Även om dom inte alls har tid. Gnager samvetet.

Det här inlägget skulle handla om brödbak och hur det på 70-talet av många framställdes nästans som sensuellt att står där och knåda med mjöl uppåt armarna. 

Minnena gör att jag hamnar på sidospår.

Det var årtiondet när  behån slängdes. Det gjorde jag med. Slängde behån alltså. Men bara under kläderna. Topless blev aldrig min grej.

Jag hade aldrig näbbstävlar heller. Och jag målade tånaglarna.

Det trodde jag aldrig om dig dej, anmärkte  en kollega en sommar.  Kollegan  och hans fru höll marxistiska studieciklar hemma hos sig.  Märkte att han blev besviken på mig och mina målade tår fullt synliga i sandalerna. 

Som om de politiska åsikterna sitter i tårna. 

Jag bakar fortfarande inte bullar. De blir snustorra och ingen vill ha dom.