Södertanten

Idag är det Norges nationaldag. Södertanten är norsk. Född i Norge av norska föräldrar. Utflyttad till grannlandet Sverige vid två års ålder. Så jag är ju svensk. Fast ibland norsk.

Nationella och kulturell identitet kan ställa till problem fast länder ligger bredvid varann. Och vi förstår varandras språk. Hur skulle det då vara att komma hit som 2-åring från Kurdistan. Eller Somalia. Eller Irak?

En norsk unge var i vart fall inte svensk! Det var nog den allmänna inställningen. 

Sen blev det krig och ännu konstigare. En del tyckte det var bara bra att tyskarna tog Norge. I min familj höll vi inte med. Pappa reste runt och samlade pengar till norgehjälpen. Talade mot nazisterna. En gång om året måste uppehållstillstånden förnyas. Hela familjen med mamma, pappa och tre barn infann sig då hos polisen för att bli godkända. Södertanten minns väntrummet på polisstationen i gamla Nordstan i Göteborg.

Traditionen att utsätta icke-svenska invånare för noggrann granskning är inget nytt. Det är en lång och stark tradition som utvecklats genom decennierna.

Sverige har också fått en nationaldag.Den 6 juni som först och främst är Södertantens födelsedag.Trots detta och trots att hon inte är religiös hade hon föredragit att ha kvar annandag pingst. Mellan hägg och syrén i hänryckningens tid.

Vem blir hänryckt av en nationaldag?

Södertanten blir inte hänryckt av att Silvia Sommmerlath i påhittad nationaldräkt applåderar sin man kung Carl Gustaf när han delar ut flaggor på Skansen.

Hon blir inte hänryckt av det norska firandet heller för den delen. Men det är ändå mer äkta.

Södertanten vill inte vara nationalist. Svensk eller norsk. Därmed basta!