Södertanten

Sedan början av 80-talet har Södertanten  samlat på silverringar. Vid varje besök till en ny stad eller nytt land gjordes  överväganden. Fanns det något som passade? Ibland fanns det, ibland inte. Visst anses guld vara finare. Men silver äv vackrare och framför allt inte alls så dyrt.Till sist blev det en stor samling. Ringar kunde bytas  efter humör eller kläder. Varje dag en stor ring på vardera handen.

För några år sedan hände det något. Det kunde börja pirra i fingarna. Än på ena handen, än på andra. Fingarna blev vita och till synes blodfattiga. Kändes mycket konstigt. Otäckt. När fingarna masserades hårt eller värmdes  kom färgen så småningom tillbaka.

Detta pågick under ett par års tid.  Inträffade allt oftare. Insåg att någonting var fel och började leta på nätet efter orsaken.  Cirkulationsrubbningar? Nej. Letade vidare och fann till sist namnet på mitt problem,  vita fingrar eller Raynauds syndrom. Syndromet eller tillståndet visar sig i  en bristfällig blodförsörjning till fingrarna orsakad av ett genetiskt arv. Eller också som  resultat av att man jobbat som bergsborrare.En yrkesskada alltså. Eftersom Södertanten inte borrat i berg eller annat hårt material måste det förstås vara genetiskt.  Färgglada bilder visade hur det kunde gå när det gått riktigt illa. Amputerade fingar på site efter site. Det såg dystert ut.

Det fanns goda råd också. Ta bort ringar ifall du bär sådana. Så det är precis vad Södertanten  gjorde. Direkt! Och från den dagen blev de vita fingarna historia.  Alla ringarna har fått nya och yngre ägare.  Utom några få varav den på bilden är en. Tar fram och tittar på den lilla kvarblivna samlingen ibland.

Men Södertanten har hellre fingrar än ringar!