Södertanten

Idag har det varit mörkt hela dagen. I vart fall aldrig riktigt ljust. Man kurar inomhus och tänder ljus. Men det räcker inte med de vanliga ljusen och lamporna. Man vill mer. Man vill ha juleljus och julbelysning.  Man vill ha advent, Lucia och jul nu genast!

Men det gäller att hålla emot. Säger den litet trista ordningmannen i mig som håller reda på traditioner och korrekta säsonger. Snabbköpen må börja sälja lussekatter i slutet av november och semlor strax efter nyår. Det betyder inte att man ska äta dessa bakverk då. Absolut inte. Det är fusk. Man väntar tills det är dags. Biter ihop.

Förstår att det kan vara svårt få gehör för att julskyltningen startar samfällt andra söndagen i advent. Som i Södertantens ungdom. Men att snava över tomenissar i mitten av november blir för mycket! Tomtenissar förresten. Finns de kvar någon annanstans än på gamla julkort och på muséerna?  Nej stora rödnästa gubbar som säger Ho-Ho, det är den nutida modellen. Ett kommersiellt baserat jättefusk.

Mörkret gör det mycket svårt att vara principfast på samma sätt som när det gäller bakverken ovan.  Men om fem dagar är det dags. Nästa fredag eftermiddag åker adventssjärnan upp i köksfönstret och dito ljusstaken upp i vardagsrummets stora fönster. 

Brukar vänta till Lucia innan beslysningen på balkongen tas fram. Brukar och brukar. Införde detta endast två jular sedan. En kompromiss mellan ordning och ljuslängtan. Nästa vecka kommer det att vara ännu mörkare än idag.
Vi får se. Kanske blir det en ny eftergift. Litet fusk i mörkret.  

Juleljusmoralen har luckrats upp.