Stora vyer och tillkortakommanden
Hörde ett radioinslag häromdagen om forskning på 95-åringars tankar om livet. Om jag fattat rätt var männen nöjdare med tillvaron än kvinnorna. Männen satt där och tänkte stora tankar. Kvinnorna däremot tänkte på dukarna de inte kunde sy till basaren längre och liknande.Tillkortakommanden av olika slag.
Är någon förvånad? Har inte män en tendens att alltid vara nöjdare? Eller självgodare? De 95-åriga männen som nu varit föremål för forskning behövde dessutom aldrig konfronteras med prat om feminism eller könsmaktsordning när de var unga eller mitt i livet. De tänker stora tankar och är nöjda.
De 95-åriga kvinnorna sitter inte och trivs. Tänker små tankar. Så var budskapet i sammanfattning.
Jag har tillåtit mig ta ut svängarna en hel del som ni kanske märker. Hårddragit det jag hörde på radion om denna forskning.
Kanske var det den refererande radiorösten som hittade exemplet på duken som inte längre kunde sys till basaren? För inte satt väl särskilt många 95-åriga kvinnor och grämde sig över sånt? Inte sydde de väl så många dukar till välgörenhet? Sydde de något så blev det nog mer kläder till barnen. Eller så stoppade de strumpor, lappade och sydde i knappar. När de hade tid över från allt annat arbete.
Bilden som gavs var i alla fall sorglig. De 95-åriga männen sitter där och är nöjda med livet. Tänker på roliga saker och känner uppenbarligen inte behov av att oroa sig för det praktiska. De 95-åriga kvinnorna sitter och känner sig missmodiga och komna till korta. Varför? De som tagit hand om så mycket och burit halva samhället på sina axlar.
De små tankarna handlade kanske om praktriska saker. Logistik. hur vardagen ska fungera. Utan detta inga stora tankar.
Är någon förvånad? Har inte män en tendens att alltid vara nöjdare? Eller självgodare? De 95-åriga männen som nu varit föremål för forskning behövde dessutom aldrig konfronteras med prat om feminism eller könsmaktsordning när de var unga eller mitt i livet. De tänker stora tankar och är nöjda.
De 95-åriga kvinnorna sitter inte och trivs. Tänker små tankar. Så var budskapet i sammanfattning.
Jag har tillåtit mig ta ut svängarna en hel del som ni kanske märker. Hårddragit det jag hörde på radion om denna forskning.
Kanske var det den refererande radiorösten som hittade exemplet på duken som inte längre kunde sys till basaren? För inte satt väl särskilt många 95-åriga kvinnor och grämde sig över sånt? Inte sydde de väl så många dukar till välgörenhet? Sydde de något så blev det nog mer kläder till barnen. Eller så stoppade de strumpor, lappade och sydde i knappar. När de hade tid över från allt annat arbete.
Bilden som gavs var i alla fall sorglig. De 95-åriga männen sitter där och är nöjda med livet. Tänker på roliga saker och känner uppenbarligen inte behov av att oroa sig för det praktiska. De 95-åriga kvinnorna sitter och känner sig missmodiga och komna till korta. Varför? De som tagit hand om så mycket och burit halva samhället på sina axlar.
De små tankarna handlade kanske om praktriska saker. Logistik. hur vardagen ska fungera. Utan detta inga stora tankar.
Kommentarer
Trackback
