Södertanten

Jag har skrivit tidigare om lönnen vid kolonistugan. Hur vacker den är på våren.Likaså nu på hösten när den flammar i rött och gult. 

Har också beskrivit allt arbete den orsakar.

På försommaren är det blommorna som ramlar ned och  täcker terassen framför ingången med en gulgrön matta. Mjukt och vackert. Tills det gått ett par dar och det bara är brunt och skräpigt. Bort måste det.  Sen kommer alla näsorna neddansande. Det håller på ett bra tag. Ett par veckor minst. Sopa, sopa. Därefter är det lugnt länge. Tills allt kulminerar i oktobers fantastiska färgaxplosion. 

Man njuter ett par dagar men inser att nu är det dags.   Nu ska löven samlas ihop. Det tar en vecka. Heltid. Minst. Terrängen är ju inte platt och det finns buskar och småträd i vägen.  Om man börjar på hösten och  får undan en del underlättar det vårarbetet. Men krattningen förutsätter två saker. Det får inte regna. Det bör inte  heller blåsa för mycket. Då vill löven inte följa med. Flyger tillbaka och virvlar runt utan ordning.

Att samla löv från ett stort träd kräver tålamod. Man har tid att bli litet filosofisk. Frisk luft och ett enahanda arbete i vacker omgivning är rogivande.

Lönnen är min året om!