Södertanten

Lyssnar på P1 om Brasilia som fyller 50 år, lyssnar och  minns. Vi var där när allt var nytt två år efter invigningen, Arvid och jag. Året var 1962 och han hade just lämnat manuset till sin debutroman till förlaget. Omslaget var klart och ritat av en konstnärsvän.Vi var alla unga som ni förstår. Det innan barnen kom till världen och vi kunde resa iväg hur som helst om ekonomin tillät.

Brasila hade byggts  två år tidigare som ny huvudstad på platsen för landetsd geografiska mittpunkt. Egentligen visste vi mycket litet som staden när vi kom dit utöver att Oscar Niemeyer ritat den och att den var planerad för den nya människan i en jämlik värld. Futuristisk. Vi visste också att  regering, kongressledamöter, statstjänstemän, ja hela statsapparaten  inte alls ville vara där. De ville vara kvar i Rio.  Så är det tydligen fortfarande. 

Arkitekten ville bygga för ljus och luft och försåg de stora bostadskvarterens moderna komplex med rejäla fönsterpartier. I Brasiliens mittpunkt råder höga teperaturer och solen skiner. Vart vi än gick såg vi hur människorna  täckt över de stora fönstrena med filtar och täcken. Allt för att mota bort solljuset och hettan.

Och rots försöken att ska en värld för nya människor fortsatte de som fanns på plats att vilja vara sådana som dom var innan. På bilden syns den stora katedralen från insidan. Ett magnifikt och mycket modernistiskt kyrkobygge. Ute i bostadskvarteren fans små modernistiska vardagskapell. Vi besökte ett litet trekantigt, mycket minimalistiskt sådant med  stram inredning. Det hade redan prytts med massor av plastblommor. Mitt i kapellet tronade en rödkindad och blonderad Maria i rosa klänning och skyar av spets. Så mycket för arkitektens vision av enkelhet.

Runt staden fanns fullt av kåkstäder. Där bodde alla de som byggt staden och höll den igång. Idag har kåkstäderna blivit satellitstäder. Där bor alla som idag sköter markservicen inne i stan.

Jag tror fortfarande på socialt byggande. Men planering och byggande måste utgå från människan och miljön, inte från teoretiska drömmar. Och vad hjälper att man bygger för en värld med nya och jämlika människor om det bara stannar vid detta och det inte följs upp av en politik för jämställdhet i praktiken.