Södertanten

Södertanten är galen i pelargonier. Jag med. Så här ser mina ut när de står på bänken utanför kolonistugan. Detta är äkta och omanipulerade pelargonier. De är stora och kraftiga och flera år gamla. Sent på hösten innan frosten kommer på allvar flyttar jag dem in i stugan. Där får dom trängas med en änglatrumpet, ett olivträd och en afrikansk lilja i en temperatur som stiger till högs 10 grader och får sjunka till lägst 5 grader.

Eftersom jag är galen i pelargonier bjuder jag på elräkningen. Det får bli som det blir.

På våren får alla ny jord och blir beskurna. Ganska tufft men inte jäms med fotknölarna utan mer som vore de små buskar. Sedan blir de så här.

Av det beskurna ordnar man skott som ger ny plantor. Av samma sort och med samma växtkraft.

Pelargonierna  man köper nuför tiden i våra vanligast snabbköp aldrig kan bli så här stora och krafiga. Det gäller förresten också sticklingar inköpta i trädgårdsbutiker eller på trädgårdsmässor också. Dagens pelargonier drivs fram för att vara små och behändiga. Framförallt för att vara en konsumtionsvara bland andra. De är manipulerade till slit och släng.

Om alla gör som Södertanten och hennes gelikar så blir det ju inga nya plantor sålda. I vart fall inte så lätt. Då måste ju den möjligheten stoppas. Drivas bort.

Precis så har man gjort med amaryllislökarna. Idag är det nästan stört omöjligt att spara sin amaryllislök till nästa år. Få den att växa och blomma en gång till. Samma med de flesta hyacinter och andra lökar som köps in till jul. Odlarna vill sälja varje år.

Slutsats: Om du har en gammal pelargon eller amaryllis och gillar att växa till sig och att blomma varje år så ta väl hand om den!