Mat för gamla



Förr i världen fick gamla som bodde på ålderdomshem mat som lagades där. Också de som tillbringade sina sista år på långvården fick mat lagad på plats. Det fanns sjukhuskök. Det var självklart. När servicehusen kom skulle restaurangen  vara hjärtat i verksamheten. Dit skulle också andra utomstående kunna gå. Mat lagades och serverades på plats.

Numera är kök på äldreboenden en sällsynthet i Stockholm. Maten lagas långt bort i en annan stadsdel eller annan kommun. Levereras i varmhållande plåtvagnar. Fast den blir ju inte varmare för det. Kommer den inte från Sodexo så kommer den från Medirest. Internationella företag som lever högt på att kommuner och landsting prioriterar ned gamla människors mat.

Kall potatis med skinn. "Slottsstek"i  så tunna skivor att man kan se igenom dom. Spättafiléer med panering tjockare än fiskbiten.  Kokt och totalt smakbefriad lax. Isbergssallad där de grovt huggna bitarna börjat  gulna i kanterna. Och så vidare. Man kan nog stå ut med sån mat  tillfälligt. Men de gamla som erbjuds detta får bara denna mat dag ut och dag in till livets slut. 

Om man inte som anhörig kommer dit med god mat och dukar upp. Eller den äldre har möjlighet att komma ut och äta hemlagat eller vanlig restaurangmat.

I veckan som gick deltog jag i en konferens ordnad av en europeiska organisation för planering och boende för äldre. Värd för evenmanget var Micasa som är Stockholms stads fastigsbolag för äldreboenden. 
Den inledande lunchen skulle serveras "with the curtesy of Sodexo". Äldreomsorgen är en stor kund hos Sodexo. Fastighetsbolaget har samma ordförande som äldrenämnden. Kristdemokraten Eva Samuelsson.  Må vara att maten till de gamla upphandlas inom respektive stadsdelsnämnd. Så det gör inte hon. Det politiska ansvaret kan äldreborgarrådet inte komma undan.

Oavsett hur maten smakade på konferensen anser jag att det är oerhört olämpligt att konferensen sponsras av
ett företag som där Stockholms stad  samtidigt är kund  och där stan gör stora upphandlingar.  Såna gåvor är mycket olämpliga. En del skulle kunna ta det för mutor.

Hur var då maten? Salladen låg ljusår från vad som serveras på äldreboenden eller sjukhus. Fräsch och grön med fina tillbehör. Den bräserade laxen såg fin ut men smakade precis som all mat lagad på distans ingenting!
Så där levde Sodexo upp till sitt rykte. Fast den kunde lika gärna varit tillagad av Medirest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0