Mat för gamla
Förr i världen fick gamla som bodde på ålderdomshem mat som lagades där. Också de som tillbringade sina sista år på långvården fick mat lagad på plats. Det fanns sjukhuskök. Det var självklart. När servicehusen kom skulle restaurangen vara hjärtat i verksamheten. Dit skulle också andra utomstående kunna gå. Mat lagades och serverades på plats.
Numera är kök på äldreboenden en sällsynthet i Stockholm. Maten lagas långt bort i en annan stadsdel eller annan kommun. Levereras i varmhållande plåtvagnar. Fast den blir ju inte varmare för det. Kommer den inte från Sodexo så kommer den från Medirest. Internationella företag som lever högt på att kommuner och landsting prioriterar ned gamla människors mat.
Kall potatis med skinn. "Slottsstek"i så tunna skivor att man kan se igenom dom. Spättafiléer med panering tjockare än fiskbiten. Kokt och totalt smakbefriad lax. Isbergssallad där de grovt huggna bitarna börjat gulna i kanterna. Och så vidare. Man kan nog stå ut med sån mat tillfälligt. Men de gamla som erbjuds detta får bara denna mat dag ut och dag in till livets slut.
Om man inte som anhörig kommer dit med god mat och dukar upp. Eller den äldre har möjlighet att komma ut och äta hemlagat eller vanlig restaurangmat.
I veckan som gick deltog jag i en konferens ordnad av en europeiska organisation för planering och boende för äldre. Värd för evenmanget var Micasa som är Stockholms stads fastigsbolag för äldreboenden.
Den inledande lunchen skulle serveras "with the curtesy of Sodexo". Äldreomsorgen är en stor kund hos Sodexo. Fastighetsbolaget har samma ordförande som äldrenämnden. Kristdemokraten Eva Samuelsson. Må vara att maten till de gamla upphandlas inom respektive stadsdelsnämnd. Så det gör inte hon. Det politiska ansvaret kan äldreborgarrådet inte komma undan.
Oavsett hur maten smakade på konferensen anser jag att det är oerhört olämpligt att konferensen sponsras av
ett företag som där Stockholms stad samtidigt är kund och där stan gör stora upphandlingar. Såna gåvor är mycket olämpliga. En del skulle kunna ta det för mutor.
Hur var då maten? Salladen låg ljusår från vad som serveras på äldreboenden eller sjukhus. Fräsch och grön med fina tillbehör. Den bräserade laxen såg fin ut men smakade precis som all mat lagad på distans ingenting!
Så där levde Sodexo upp till sitt rykte. Fast den kunde lika gärna varit tillagad av Medirest.
Gråsuggan
Jag hatar spindlar. Är rent av rädd för spindlar. Särskilt den där stora litet lurviga sorten som springer ikapp sina byten. Jaktspindlar tror jag de kallas. Är på gränsen till spindelfobisk, om sanningen ska fram.
Annat är det med de trevliga små men ofta illa sedda gråsuggorna! I yngre år tyckte jag nog de var rätt äckliga.
Hade svårt att komma över deras närvaro överallt runt kolonistugan. Lyfte man på en sten eller flyttade på en kruka så nog var de där och myllrade. Hemskt!
Men sen började jag titta närmare på djuren. Att lyfta på en sten var som att lyfta bort taket på ett insektsvärldens miniatyrkollektiv. Där fanns de små ungarna, ljusa och ibland nästan vita. Sen alla de andra i olika storlekar.En underbar ålderssammansättning! Alla sprang för livet när jag lyfte stenen eller vad det nu var som skulle flyttas.
Det har ofta slutat med att jag snabbt lagt tillbaka stenen eller vad det nu kan ha varit. Inte är jag den som vill störa i onödan.
Litet knäpp får man vara.
Gråsuggorna ska man vara rädd om. De är nyttodjur som äter upp växtdelar och bajsar jord. De gillar särskilt att tugga i sig löv och ett av deras favoritträd är lönn. Jag har ett väldigt sådant träd alldeles intill stugknuten. De små djuren hjälper mig bli av med den stora mängden nedfallna löv. Det tackar man för.
Gråsuggorna är kräftdjur och andas med gälar. Det är därför de springer för livet när man tar bort det som gör tillvaron tillräckligt fuktigt för att de ska överleva. Det kan gå undan när de springer för de har fjorton ben.
Under sin uppväxt ömsar de skinna flera gånger för att få plats. Under den tiden ökar också antalet ben.
Fastän gråsuggorna är så intressanta finns de inte ens med som ord i svenska akademins ordlista. Inte heller i några av de andra ordböckerna jag förfogar över.
I Norge heter gråsuggorna skrukketroll. I Tyskland Kellerassel och på Island gràpadda.
Fladdermössens tid
Fladdermöss finns det många sorter av. Stora och små, farliga och helt ofarliga. Fladdermössen som bor här är definitivt ofarliga.
Men det är svårt att få syn på de små flygande däggdjuren eftersom de jagar på natten. Bästa tiden att se fladdermössen är just i hänryckningens tid. Natthimlen är ljus och det är lätt att upptäcka dem.
Varje vår kan man studera dem. När man väl har upptäckt deras existens är fladdermössen ett vår-sommartecken så gott som något.
Det är fantastiskt egentligen att sitta på balkongen med Hornsgatan i ryggen och studera hur fladdermusen med blixsnabba vändningar far förbi och kommer tillbaka, försvinner och ses igen. Det är ett äventyr.
Förra året såga jag bara en fladdermus vid ett par tillfällen. Sedan försvann den. Miljögifter tänkte jag. Nu är det slut.
Men i år syns två små fladdrande varelser mot natthimlen. Stor lättnad.
Ja vi elsker... du gamla du fria
Idag är det Norges nationaldag. Södertanten är norsk. Född i Norge av norska föräldrar. Utflyttad till grannlandet Sverige vid två års ålder. Så jag är ju svensk. Fast ibland norsk.
Nationella och kulturell identitet kan ställa till problem fast länder ligger bredvid varann. Och vi förstår varandras språk. Hur skulle det då vara att komma hit som 2-åring från Kurdistan. Eller Somalia. Eller Irak?
En norsk unge var i vart fall inte svensk! Det var nog den allmänna inställningen.
Sen blev det krig och ännu konstigare. En del tyckte det var bara bra att tyskarna tog Norge. I min familj höll vi inte med. Pappa reste runt och samlade pengar till norgehjälpen. Talade mot nazisterna. En gång om året måste uppehållstillstånden förnyas. Hela familjen med mamma, pappa och tre barn infann sig då hos polisen för att bli godkända. Södertanten minns väntrummet på polisstationen i gamla Nordstan i Göteborg.
Traditionen att utsätta icke-svenska invånare för noggrann granskning är inget nytt. Det är en lång och stark tradition som utvecklats genom decennierna.
Sverige har också fått en nationaldag.Den 6 juni som först och främst är Södertantens födelsedag.Trots detta och trots att hon inte är religiös hade hon föredragit att ha kvar annandag pingst. Mellan hägg och syrén i hänryckningens tid.
Vem blir hänryckt av en nationaldag?
Södertanten blir inte hänryckt av att Silvia Sommmerlath i påhittad nationaldräkt applåderar sin man kung Carl Gustaf när han delar ut flaggor på Skansen.
Hon blir inte hänryckt av det norska firandet heller för den delen. Men det är ändå mer äkta.
Södertanten vill inte vara nationalist. Svensk eller norsk. Därmed basta!
Lönnen blommar!
Alldeles intill kolonistugeknuten står en lönn. En väldig lönn. Idag slog den ut sina blommor och himlen var alldeles blå. Det var en sån dag när jag älskar denna lönn och förlåter den allt arbete den orsakar.
Veckan som kommer börjar det. Då ramlar alla lindblomsgröna blommor ner. Ja, lindblomsgrönt är nog den korrekta benämningen trots att det inte är en lind. Gulgrönt låter dessutom trist.
Blommorna bildar ett tjockt täckte på terassen framför stugdörren. Mycket vackert. En dag eller så.
Sen vissnar blommorna och blir till skräp. Det är bara att sopa upp.
Några veckor senare ramlar alla näsorna ned. Mycket blommor, mycket näsor. Återigen blir det till att sopa och sopa. Här måster man vara noggrann. Små näsor kan bli stora lönnar om man inte ser upp.
Under hela denna tid är trädet normalgrönt. Står där och gör inget väsen av sig. Ger skugga heta dagar. Susar och brusar när det blåser upp och vinden kommer från synväst. Rätt vad det är går sommaren mot sitt slut och det blir höst.
I slutet avaugusti kan bladen börja gulna. I september flammar lönnen i gult och rött och är återigen något av det vackrast man kan se. När himlen är klar och blå på ett sätt som bara en hösthimmel kan vara.
Men sen börjar det värsta jobbet. Att räfsa ihop alla löven som sen ramlar ner är ett arbete som tar dagar och veckor. För en fritidsräfsare. Att kolnilotten är mycket sluttande med många små terasser och mindre buskar som ställer sig ivägen för räfsan gör det inte lättare.
Men en dag som idag glömmer man allt slit. Lönnen blommar. Himlen är blå. Det är äntligen vår!
Värdegrund utan värde
Kristdemokraterna har kidnappat äldreomsorgen. Både på riksplanet och i Stockholms stad. Och allt de pratar om är värdegrunder och garantier hit och dit. Men några pengar blir det inte. Bara nedskärningar.
Södertanten vill slå hål på deras skenhelighet! Hon är riktigt förbannad.
Det är klart. Kristdemokraterna gör ju inte detta ensamma. Men det är KD som har det politiska ansvaret för just äldreomsorgen och ju mer denna försämras eller urholkas desto mer prat om värdegrunder.
Värdighet och respekt ska vara utgångpunkten för att äldre ska kunna leva sina liv som de själva önskar. Utformningen av det stöd som ges ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande, trygghet och meningsfullhet.
Så lyder den purfärska värdegunden för Stockholms stad.
Samtidigt lanseras ett nytt kartläggnings- och bedömningsinstrument som ska användas mot de som ansöker om hemtjänst. Södertanten har tagit del av handledningen som ska användas av biståndsbedömarna. Författarna till det nya instrumentet verkar aldrig hört talas om vare sig värdighet eller respekt. Det är ett rotande i den sökandes inre och yttre som inte kan beskrivas annat än som förnedring.
Längre bort från värdegrundens respekt och värdighet kan man knappast komma än med det nya kartläggningsinstrumentet.
Datorer
För en vecka sedan totalhavererade den gamla datorn. Den gick på sitt sjätte år och var väldigt trög och motvillig mot slutet. Förstod att jag måste skaffa en ny. Men drog på det. Man vet ju hur det är med elektroniska prylar. Totalt obegripliga bruksanvisningar. Support per telefon. Ibland suverän. Oftast kass.
Hela fältet är förresten en stor utmaning för bra pedagoger.
En ny dator införskaffades samma dag. Inte för dyr och inte den billigaste. Lagom. När den packats upp och var klar för den stora premiären hittade jag inte knappen. Den som det skulle stått on på om det inte hade varit en dator. Datorer är aldrig så enkla. Det ska vara märkvärdigt.
Den medföljande snabbstartsguiden gav ingen ledning. Två samtal med två olika personer på supporten gav heller ingenting. Det började lida mot sen eftermiddag. Jag ville komma igång. Ringde affären och sökte säljaren. Han visste. Knappen var placerade på gångjärnets ena kortsida. Totalt osynligt. Och omöjlig att känna av om man försökte låta fingertopparna sköta sökandet.
Datorer ska vara så eleganta att man inte hittar igångsättningsknappen. Det verkar vara mer regel än undantag.
För att göra en lång historia kort har det tagit en hel vecka att komma igång. Men jag är ännu inte i mål. Vi har börjat närma oss varanda, den nya datorn och jag. Men inte är det lätt. Den innehåller så mycket extra krångel som jag inte vill ha. Men ändå måste dras med. Överallt poppar det upp ikoner som jag inte vill ha. Allt har blivit så mycket krångligare. Mer grejer, svårare att hantera.
Numera finns det en mobil för människor som bara vill ha en telefon.Den har stora lätttryckta knappar. Man kan Det finns telefonsvarare förstås och telefonbok. Tror man kan skicka sms också Men man kan inte spela spel. Ta bilder. Surfa.
Jag vill ha en motsvarande dator. Jag vill ha en ordbehandlare med ett bra redigeringsprogram. Så vill jag kunna surfa och ha möjligheter att sätta in egna program. Inget extra tjafs som jag inte bett om.
Och jag vill ha tydlig bruksanvisning. .
