Södertanten

Södertanten är galen i pelargonier. Jag med. Så här ser mina ut när de står på bänken utanför kolonistugan. Detta är äkta och omanipulerade pelargonier. De är stora och kraftiga och flera år gamla. Sent på hösten innan frosten kommer på allvar flyttar jag dem in i stugan. Där får dom trängas med en änglatrumpet, ett olivträd och en afrikansk lilja i en temperatur som stiger till högs 10 grader och får sjunka till lägst 5 grader.

Eftersom jag är galen i pelargonier bjuder jag på elräkningen. Det får bli som det blir.

På våren får alla ny jord och blir beskurna. Ganska tufft men inte jäms med fotknölarna utan mer som vore de små buskar. Sedan blir de så här.

Av det beskurna ordnar man skott som ger ny plantor. Av samma sort och med samma växtkraft.

Pelargonierna  man köper nuför tiden i våra vanligast snabbköp aldrig kan bli så här stora och krafiga. Det gäller förresten också sticklingar inköpta i trädgårdsbutiker eller på trädgårdsmässor också. Dagens pelargonier drivs fram för att vara små och behändiga. Framförallt för att vara en konsumtionsvara bland andra. De är manipulerade till slit och släng.

Om alla gör som Södertanten och hennes gelikar så blir det ju inga nya plantor sålda. I vart fall inte så lätt. Då måste ju den möjligheten stoppas. Drivas bort.

Precis så har man gjort med amaryllislökarna. Idag är det nästan stört omöjligt att spara sin amaryllislök till nästa år. Få den att växa och blomma en gång till. Samma med de flesta hyacinter och andra lökar som köps in till jul. Odlarna vill sälja varje år.

Slutsats: Om du har en gammal pelargon eller amaryllis och gillar att växa till sig och att blomma varje år så ta väl hand om den!

Har funderat en del på hur kungen hamnade i en sopsäck igår. Visst regnade det. Regnet föll ymnigt på hela den kuingliga familjen och på alla övriga. Publiken höll sig med paraplyer. Arrangörerna hade inte försett kungligheterna med paraplyer utan med sopsäckar.

Undrar hur dom tänkte? Att det årligen återkommande kungliga eventet i Borghlm var av en så högtstående karaktär att regn och rusk helt enkelt var otänkbart. Kungen är väl trots allt en monark av guds nåde, eller något i den vägen. Borde ha fin kontakt där ovan. Kanske gick deras funderingar ungefär så.

Sen tvingade vädergudarna arrangörerna till lösningen med sopsäckar. Kanske är det ont om paraplyförsäljare i Borgholm. Vad vet jag.

Eller också agerade dom omedvetet. Det finns ju freudianska felsägningar. Här handlade det kanske om ett freudianskt felagerande. I handling ville man visa vägen. Mot framtiden.

Vad vet jag. Södertanten vet heller inte. Men vi tyckte det var mycket lämpligt och kul att se kungen klä sig i en sopsäck. Frivilligt också.

Ibland är verkligheten underbarare än dikten.

Tillbringar dagarna i kolonin. Trädgården är starkt terasserad och vätter mot söder rakt ovanför Årstaviken. Varje vrå av trädgården är föremål för någon form av odling. Förutom platser där urberget tittar fram. Fast där växer det också i skrevorna. Taklök till exempel.  

Många blommor odlar sig själva. Dvs de självsår sig.Snäll som jag är låter jag dem vara. För det mesta. Det kan ge ett vildvuxet och brokigt intryck i rabatterna. Det gäller åkerklätten, malvan, nattljus, prästkrage och fingerborgsblomma. .

Fast det är klart. Litet hårdhänt måste man vara när det gäller vissa av ovan nämnda blommor. Ganska hårdhänt. Desto snällare när kungsljusen dyker upp och vill ta plats. Eller de höga blåklockorna som ibland är vita.

Mest hårdhänt är jag mot syrenerna, nyponrosorna och hagtornen. Jag har ingen misskund. De underbara syrenerna växer som monster om man inte håller efter. De andra blomor också förledande vackert men är fulla av endera taggar eller tornen.

Att ha en kolonistuga två busshållplatser hemifrån är en lycka, en förmån och ett ansvar. Och en kamp.

Jo minsann. NU ska det bli sommarkul på äldreboenden i Attendo Cares regi. Fri entré blir det också! I veckan som gick sjöngs det Barbershop på företagets entreprenad Solbacken  på Kungsholmen. Igår söndag var det dragspelsmusik och uppträden av en dresserad vårdhund på Rio på Östermalm. Snittar, cider och jordgubbstårta ingick.

Samma boende anmäldes i våras till socialstyrelsen för en rad missförhållanden. Bland annat uppmuntrades personalen att se till att de gamla de hade i sin vård skulle bli sämre, det vill säga mer vårdkrävande. Då betalar nämligen kommunen mer per vårddygn och riskkapitalbolagets vinster blir så mycket bättre! Det fina i den kråksången är ju dessutom det inte behövs några kostnadskrävande insatser för att fixa detta. Vad som behövs är att man inte gör någonting. Samtidigt med anmälan till socialstyrelsen avslöjades att en gammal dement kvinna fått en använd tvättlapp instoppad i munnen när hon protesterade mot att bli tvättat.

Då är det förstås bättre med jordgubbstårta. Mums!

På Vintertullen på Söder har det heller gått så bra. För dom gamla alltså. Sedan Attendo tog över entreprenaden 2008 har änmälningar mot missförhållanden flutit in med jämna mellanrum. Socialstyrelsen har utrett. Södermalms stadsdelsförvaltning har årligen lovats bot och bättring. Nu har till och med den borgerligt styrda stadsdelsnämnden tröttnat och vill inte att avtalet förlängs nästa år. 

Vi är många som anser att avtalet ska sägas upp redan idag.

Under tiden fortsätter det  trivsamma sommarskojet på Attendos äldreboenden. I ett större sammanhang är underhållningen bara nålpengar för bolaget. Vad är gagerna till  några  tillfälliga musiker och sångare eller för annan underhållning mot priset för för att anställa mer kompetent och utbildad personal? Ytterligare en nattsjuksköterska eller fler heltidsanstälda undersköterskor?

 Man döljer verkligheten med litet underhållning. Pinsamt!

Det här dagens verklighet på äldreomsorgens område.  Marknaden tar sig an gamla och skröpliga med en enda avsikt och det är  att göra så stora vinster som möjligt på våra skattemedel.

Vår måsunge är fortfarande kvar på gården. Är nu i princip lika stor som en vuxen mås  men behöver  fortfarande måsföräldrarnas tillsyn, stöd och hjälp. När den tycker det är dags för mat knatar den runt och piper. Mycket gällt.

Vi som bor i huset passar också ungen. Det har inte regnat på länge  och är torrt både på vår gård och intilliggande skolgård. Inga vattenpölar.  Måsungen är dock en mås och gillar vatten. Svårt för föräldrarna att ordna. Så någon granne  har ställt ut en djup tallrik med vatten på ett undanskynt ställe. Måsungen går dit och plaskar. 

Idag prövade ungen sina vingar riktigt rejält. Först gick den runt och skrek efter mat. Förgäves. På taket till grannhuset mot Mariatorget satt den ena av måsföräldrarna och kollade ungen. Ungens promenad övergick till ett springande och rätt vad det var en uppe i luften. Inte bara någon meter ovanför  gården utan högt upp! Den svepte i cirklar över territoriet en fyra fem gånger. Uppe på taket satt måsföräldern. Ungen nådde aldrig riktigt ända dit upp. Men for runt som ett jehu och verkade nära att krocka med en husvägg men klarade det. Ganska elegant. Sedan landade den.
 
När den landat satt den stilla ett tag och molteg. Vad händer? Då kommer måsföräldern flygande med maten. Och matar och matar... Nu har du varit duktig lilla måsungen min. Beröm, beröm.

Ja, vad ska man säga? Att en måsar har instinkter som gör att den vet hur ungar ska uppmuntras att göra det som måste och ska göra.

Naturstudier är intressant. Man bli nästan filosofisk.

Tycker ni att skoblock är trista saker som bör piffas upp? Då är det bara att följa beskrivningen ovan. Vad jag inte visar bild på är hur man dessutom kan sy gulliga skopåsar med applikationer på. Jag skojar inte. Som ni väl förstår när ni tagit del av handledningen.

Tipsen fann jag i en av alla de där många glassiga magasinen som svämmar över marknaden och handlar om lantliv, herrgårdar, heminredning och sånt. Eftersom jag fick vänta ett ta hann jag bläddra förbi drösvis av tips hur man bygger om vanliga hus till herrgårdar med italienska kök och fantastidska  övriga inredningar och annat i den stilen. Sånt har man ju sett förut.

Men skoblocken tog priset! Kom att tänka på 50-talet när de så kallade damtidningarna ofta innehöll små tips om hur man med enkla knep kunde underlätta vardagen. Men det var då det. En annan tid. Och tipsen var till nytta.

Men skoblock?

I våras hörde jag ett program i P1 kallat Underbara Klara. Där fick man lära sig hur tillverkar ljusstakar till värmeljus genom att gröpa ur äpplen. Många äpplen och många ljus skulle bli väldigt vackert. Först trodde jag att det också var ett skämt. Men det var det inte. 

I say no more.