Slussen
Från invigningen av Slussen 1935
Sedan början av 70-talet har inga ordentliga satsningar gjorts för att underhålla trafikapparaten Slussen. Absolut ingenting. År efter år har Slussen förslummats. Betong vittrat. Kakel i gångarna spruckit. Dålig belysning fått fortsätta att vara dålig belysning. Förslumningen blivit allt tydligare. Det var varit en medveten förslumning.
För under alla dessa år har starka krafter jobbat för att riva Slussen och bygga något nytt. Och nu tycker man väl att man lyckats. Resultatet är ett förskräckligt planförslag.
Den klassiska trafiklösningen med klöverblad ska ersättas av en bred motorväg rakt in mot Gamla Stan. Möjlighet att promenera in till Gamla stan, javisst. Fast det kan man idag också men nu med utsikt!!
Sen ska hela strandlinjen på södra sidan peppras fullt med bastanta byggnader som definitivt kommer att täppa till utsikten till och från det som idag är Slussen och Södermalmstorg med kringliggande byggnader, bland annat Katarinahissen. Det blir ett slut på att kunna se Saltsjön, Riddarfjärden, Söders siluett och Gamla stan i ett svep när du står och väntar en en av alla bussar som stannar vid Katarinavägen eller på Södermalmstorg.
De enda som kan vinna på det nya förslag är kollektivresenärerna från Nacka. Värmdö och Saltsjöbaden. Och det är ju alltid nåt. Dom behöver verkligen en ny och bättre terminal! Men det sorgliga och typiska i hela den här historien är att det under alla dessa år inte lyfts ett finger från stan och landstinget att på ett konstruktivt sätt försöka lösa det problemet utan att riva hela Slussen.
Jag är övertygad om att det är möjligt att fixa en bra och modern terminal utan att ta till så drastiska metoder som att riva hela Slussen och bygga nytt. I vart fall måste det gå att finna en mycket, mycket bättre lösning än den som nu är aktuellt.
Nu är det så kallade samrådet avslutat. Men jag tror inte att protesterna kommer att tystna.
Vad är det för dårar som härjar i stan?
Sommartid
I morgon går vi över till sommartid. Jag vill inte påstå att det blir som på bilden ovan när vi vaknar i morgon bittida. Smutsig snö täcker fortfarande alltför många ytor. Helskitig snö ligger fortfarande och trycker i rännstenar på en del av Söders gator.
Men jag visar bilden som en ambition och ett hopp. Så där kan det se ut litet varstans om ett tag. Tja... om cirka fyra månader.
Det kan vara bra att tänka på när klockan flyttas fram i morgon om man vaknar med grus i ögonen
och måste gå upp i alla fall. Därför att klockans visar på 9 fast den egentligen bara är 8.
Sommarbilden är från min kolonistuga på Söder.
Slottsstek och slottsstekare nu och förr
Med anledning av det instundande bröllopet mellan Viktoria Bernadotte och Daniel Westling har det beslutats att partiledarna ska inbjudas till att äta lunch med de unga tu. Var och en för sig ska de få vara ensamma med den kungliga och den snart kunglige från Ockelbo.
Alla partledarna har hörsammat kallelsen till slottet. Detta oavsett vad som står i deras respektive partiprogram om krav på republik. Att bjuda varje partiledare enskilt att luncha på slottet kan ju verka demokratiskt. Det kan också framstå som en vilja att lära sig mer om partierna och deras åsikter.
Fast då hade det ju varit mer lärorikt att göra studiebresök på de olika partikanslierma.
Kungamakten har förändrat karaktär. Idag har den ingen formell politisk makt. Den sitter inte på en tron med krona på huvudet. Men det betyder inte att kungen och hans familj är maktlösa. Att uppvakta kungamakten är är att söka ett slags erkännande av den där makten som inte är politisk rent formellt men som finns ändå.
Slottets gyllene salar lockar nu som för
Kulturföreningen Tre Systrar
Kulturföreningen Tre Systrar bildades för ett antal år sedan. Men förhistorien ligger mycket långt tillbaka i tiden runt 1929-1933 när föreningens grundare, styrelse och medlemmar såg dagens ljus. Södertanten är en av de tre medlemmarna, alltså systrarna.
Föreningens enda syfte är att se till att vi träffas regelbundet. De oskrivna stadgarna innebär att vi ska ses åtminstone varannan månad. Äta gott, ägna oss åt något kulturellt och prata, prata, prata. En gång företog kulturföreningen en dagstur till Mariehamn och lyckades prata oss hela vägen fram och tillbaka. Det blev mycket sagt per sjömil.
En av oss är alltid ansvarig. Då kan de två övriga medlemmarna koppla av.
Beroende av bostadsorter så är kulturföreningen mest inriktad på kulturevenemang i Stockholmsområdet och runt Västerås. Vi pratar mycket. Diskuterar. Längre utflykter har genomförts. Föreningen har besökt Berlin och konstbiennalen där. Och den har oavbrutet pratande korsat Östersjön till Tallin. Ibland tänjer vi litet på kulturbegreppet. Gör det mer lättillgängligt.
När åren går minskar antalet människor man känt hela livet. Jag har känt mina älskade storasystrar hela livet. Det grundläggande med vår lilla kulturförening är att träffas så länge vi kan och så länge vi har roligt ihop.
Nästa projekt. Konstresa till Amsterdam.
Nybakat och minnen
Jag har bakat bröd. Det gör jag ofta nuförtiden. På tiden säger mitt samvete, Du kunde bakat mer när barna var små. Åtminstone bullar. Mammor ska baka bullat. Även om dom inte alls har tid. Gnager samvetet.
Det här inlägget skulle handla om brödbak och hur det på 70-talet av många framställdes nästans som sensuellt att står där och knåda med mjöl uppåt armarna.
Minnena gör att jag hamnar på sidospår.
Det var årtiondet när behån slängdes. Det gjorde jag med. Slängde behån alltså. Men bara under kläderna. Topless blev aldrig min grej.
Jag hade aldrig näbbstävlar heller. Och jag målade tånaglarna.
Det trodde jag aldrig om dig dej, anmärkte en kollega en sommar. Kollegan och hans fru höll marxistiska studieciklar hemma hos sig. Märkte att han blev besviken på mig och mina målade tår fullt synliga i sandalerna.
Som om de politiska åsikterna sitter i tårna.
Jag bakar fortfarande inte bullar. De blir snustorra och ingen vill ha dom.
Kungen som ICA-Stig!
I ICAs kundtidning läser jag om ICAs nya kokbok med nya landskapsrätter. Kungen har lämnat ett bidrag får man veta. En foto stort som ett frimärke visar kungen med en elvisp i högsta hugg.
Då slog det mig. Som en blixt från klar himmel. Vem skulle passa bättre som en ny ICA-Stig om inte kungen? Han är ovanligt vanlig och har precis som ICA-Stig en stark känsla av att vara betydelsfull. ´
Inte så att jag tycker Hans Mosesson gör en dålig ICA-Stig. Tvärtom! Och jag vill verkligen inte göra honom arbetslös. Men han kanske behöver en vikarie då och då?
Det är naturligtvis stor skillnad på att som skådespelare spela en roll och att som amatör bara göra den. Och det får man nog säga att kungen blivit type-castad. Av mig. Utan att veta om det. Kanske blev jag inspirerad av att se Kobra på TV 2 i går kväll. Ibland kan ju verkliga personer från en verklig miljö göra ett jobb väl så bra eller till och med bättre än en utbildad skådespelare.
Jag tror kungen skulle göra ett jättebra jobb!
Har vi setts förut?
Foto: Signe Siemsen
Medan åren går åldras alla vännerna. Det syns ju direkt.
Att man själv börjar skrumpna ihop ser man inte. I vart fall vill man inte veta av det. Utanpå kan man visserligen ge sken av att bli gammal. Men inuti kan man leva loppan minsann. De inre och yttre jagen är inte alls överens när det gäller åldersbestämning. Och tur är väl det!.
På foto ovan går en kvinna med väska i handen på en mörk och vintrig Stockholmsgata. Hittade bilden på min ena dotterdotters så populära blogg. Fin stadsbild med gammal tant, tänkte jag.
Och läste bildtexten. Mormor på väg hem. Mormor.
Vi hade sett förut. Den gamla tanten och jag. De två yttre och inre jagen smälte för stunden ihop. En stunds insikt.
Fast det är en himla tur att man inte går runt och är så där klok för jämnan angånde årens gång. Man kan titta in i kalendariet och begrunda statiska fakta då och då. Men inte grotta ner sig. Då är det kört.
Nästa gång ska jag berätta om den livaktiga Kulturföreningen Tre Systrar. Medelåldern där ligger på 78.5 år.
Jakten på minskade kostnader
Ni tror kanske det är ska handla om nedskärningarna i äldreomsorgen. Eller sjukvården. Nejnej. Det finns ett för de flesta okänt område för besparingar. Vilddjuren.
Fick idag av en händelse i en svensk jakttidning i mina händer. Där kunda man läsa om alla rovdjur som drar runt i vårt land och kostar hundratals miljoner. Jo det är sant. Dom kostar jägarna en halv miljard och dödar man dom så sparar man alltså en väldig massa pengar.
Så nu förstår ni varför runt 20 000 jägare anmälde sig till att skjuta något tiotal vargar i höstas. Dom tänkte på sin och vår allas ekonomi. Varje vargrevir kostar 2,1 miljoner kronor i minskat jaktvärde, stod det att läsa i tidningen. Då förstår väl var och en att man inte kan ha en massa vargrevir överallt. Som drar kostnader. Tillsammans kostar vargarna 84 miljoner kronor om året i jaktvärde och björnarna 96 miljoner kronor om året.
Men allra hemskaste kostnaderna står de samlade svenska lodjuren för, hela 330 miljoner! En massa stora katter drar runt i skogarna och skapar ett enormt ekonomiskt slöseri!
Det är forskare på lantbruksuniversitetet som har räknat på jaktens ekonomiska värden. På så sätt har man kommit fram till vad alla dessa rovdjur kostar i oskjutet tillstånd. Våra svenska kattdjur är alltså värst av alla. Tuggar i sig massor med rådjur. Och tickar pengar hela tiden.
Ding dong ålderism
Jag ville kunna föra över bilder från mobilen till datorn och hade letat runt i 4-5 affärer inne i stan
efter den speciella sladd som jag trodde erfordrades. Förgäves. Återigen hemma kontaktade jag mobiltillverkaren och upplystes om att just min mobilmodell inte skulle förses med sladd. Jag skulle köpa en usb-dongle. Sagt och gjort. Jag uppsökte filialen till en stor teknikkjedja.
Ska be att få en usb-dongle, sa jag till den unge manligen expediten.
Vad ska du ha den till, frågade han.
För att föra över bilder till datorn från mobilen, sa jag.
Då ska du ha en sladd, sa han.
Nej just den här mobilen ska inte förses med sladd, sa jag. Inte den här modellen.
Så fortsatte det ett tag. Sladd, sa han. Usb-dongle, sa jag.
Har du bluetooth, frågade han. Visst, sa jag.
Fast jag hade faktiskt inte en aning. Men det behövde ju inte han veta.
Det tog litet skruv. Hans självsäkra attityd vacklade. Men han bad ändå att få se mobilen och började leta efter lämpligt uttag för den sladd han så gärna ville sälja till mig. Han tyckte väl han hade rätt till att ha rätt.
Det fanns förstås inte något uttag. Den unge expediten fick ge sig. Jag fick köpa usb-donglen och gick hem med den i triumf. Och nu finns det bilder på bloggen.
Lärde mig i går ett nytt ord. Ålderism. Det är ett samlingsnamn på fördomar mot äldre, steroetypa bilder av äldre och på distriminering av äldre. Ålderismen uppstår inte av sig själv utan ska ses mot bakgrund av de gällande värderingarna i vårt samhälle och deras ursprung. Menar forskarna.
Känns skönt att någon sätter ord på hur det kan vara att bli behandlad som mindre vetande. Bara för att åren gått och mn börjat få litet rynkor. Rent vetenskapligt.
Värdegrund med tidsstudier
Värdegrund och garantier har blivit populära begrepp inom sjukvården och äldreomsorgen. Det där med värdegrund verkar vara speciellt älskat av kristdemokraterna. Vid årsskiftet gick folkhälsominister Maria Larsson (KD) ut och presenterade embryot till en nationell värdegrund inom äldreomsorgen. De gamla ska få bestämma själva hur de vill ha det. Nu vill hon också utreda om de gamla ska få dricka vin till maten på de särskilda boendena. Så fint! Det ska bli lokala värdegrunder också, tycker Maria Larsson.
Hennes lokala partikamrat i Stockholm, äldreborgarrådet Ewa Samuelsson, är också intresserad av värderingar. Därför har hon låtit tidsstudera de olika momenten inom äldreomsorgen. Äta frukost, duscha, toalettbesök och andra moment har blivit väderade till visst antal minuter. Man har studerat de olika insatserna i en gammal människas liv precis som hon var en maskin i en fabrik. Byter man ut en maskindel där eller en skruv där så går det fortare och produktionen ökar. Och den underbetalda hemtjänstpersonalen får springa fortare och fortare för att klara av jobbet. Det är inte långt från Charlie Chaplin i den klassiska satiren Moderna Tider.
Det är inget fel i att ha en värdegrund. Men den får ju inte bara bestå av välljudande floskler utan måste också ha ett innehåll! För att äldreomsorgen ska fungera så bra att alla gamla människor får den hjälp och vill och när de behöver den så måste äldreomsorgen få kosta mycket mera. Personalen måste uppvärderas och betalas med löner som motsvarar deras ansvsar och insatser. Man måste satsa på utbildning, utbildning, utbildning.
Men då kan man inte sänka skatten i allmänhet och definitivt inte skattesubventionera välbeställda människor för städhjälp och ogräsrensning. Då måste man prioroitera vad som är viktigt. Tänka vänster!
Äntligen!
Snön som tynger kolonistugans tak har sjunkit samman litegrann. Istapparna framför köksfönstret droppar i marssolen. Innanför rutan trängs pelagonerna tillsammans med änglatrumpet och passionsblomma. Om ett par månader får de flytta ut igen.
Fåglarna märker så fort man kommer. Mat på gång! De kvittrar litet försiktigt i buskarna och väntar på nya talgbollar och på att fröbehållaren ska fyllas på.
Men än så länge är trädgården helt täckt av mycket tjocka snölager. I den tjocka snön längre bort syns spår av djur. Harspår och hundspår kors och tvärs över det vita, orörda. Mönstret avslöjar en kamp på liv och död. Haren har flytt hit och dit och runt i cirklar. På två platser har spåren harens och hundens tassar tillsammans skapat nedtrampade cirklar i snön. Skådeplatser för vad? Ingenting finns kvar. Litet snö kan ha fallit sedan dramat ägde rum och dolt skeendet. Klarade sig haren? Blev den skadad? Har kråkorna varit framme och rensat?
Ett medborgarförslag till stadsdelsnämnden just nu handlar om att hundar ska få springa fritt några timmar varje morgon en av Söders stora parker. Hoppas verkligen det stoppas. Det räcker med alla de hundar som släpps lösa redan nu. Trots att det råder kopplingstvång i hela Stockholms stad. För några år sedan hade vi fortfarande fasaner i området. Man kunde se hönan ibland med en liten rad av småfasaner efter sig. Nu är fasanerna borta. Och hararna lever farligt.
Snö i repris
Sånt brukar inte vara kul. Men denna gången var det helt underbart! Äntligen en föraning om vår! Stenläggninen på trottoaren dök upp igen efter att ha varit täckt med knagglig och snorhal is och snö i månader. Den var grusig och skitig. Men ändå!
Sen kom snön och kylan tillbaka. Utanför mina fönster yr det för fullt just nu när jag skriver detta. Trottoarerna är åter täckta av av det vita och under det vita finns åter knagglig och snorhal is. Varje försök till rask promenad omintetgörs av ren självbevarelsedrift. Man får gå försiktigt som på äggskal eller glödande kol. Det är inte kul att halka omkull och bryta ben oavsett ålder och särskilt otrevligt är det ju äldre man är.
Snöröjningen för gångtrafikanterna har verkligen varit under all kritik här på Söder och i hela Stockholm. Skandalöst dålig. Det drabbar alla men mest drabbar det gamla och rörelsehindrade människor. De har varit helt bortprioriterade av Stadshuset. Visst har det kommit osannolikt mycket snö som också funnits kvar osannolikt länge. Men under den långa tiden har det också funnits många möjligheter att hacka bort is från trottoarer, gångvägar och trappor. Men majoriteten i stadshuset verkar inte bry sig om oss som går till fots.
Skjut först och fråga sen
Man diskuterar saken med försvarsdepartementet, meddelade TV4-nyheterna alldeles nyss. TV-kanalen hade också försökt prata med försvarsdepartementet. Men där sa man att frågan var sekretssbelagt.
Det var också ett stort hemlighetsmakeri innan kronprinsessan Viktoria plötsligt kunde visas på på bild i pressen på besök hos de svenska styrkorna i Afganistan. Såg bilden och trodde först det var ett skämt. Men där stod hon. En svensk kunglighet på en krigsskådeplats med svensk trupp.
Jag är dålig på den militära historien ur kungligt perspektiv. Men tror inte ens att den svenske kungen vid vårt sista krig för mer än 200 år sedan ställde upp på det sättet. Utan man får leta sig längre bak i historien till Karl XII med flera för att hitta Viktorias förebilder i det avseendet. Om vi inte ska räkna in hennes farfars farfars far generalen Bernadotte som blev kung i Sverige.
Vet inte om ni tänkt på det. Men under de år som Sverige har haft olika militärstyrkor ute på FN-uppdrag i fredsbevarande syfte har flera svenska FN-soldater mist sina liv. Då har det hetat att de dödats på FN-uppdrag. Det är sorgligt nog. Nu är terminologin en annan.
De två som dödades i Afganistan för några veckor sedan dödades nämligen inte. De stupade. En soldat i krig dör inte. Han stupar, Terminologin har blivit en helt annan. Vem har formulerat och i vilket syfte?
Steg försteg dras Sverige djupare in i kriget i Afganistan.
Pigavdragen
Aftonbladet har avslöjat att ledande socialdemokrater utnyttjat avdragen för hushållsnära tjänster. Trots att de är emot det. Skandal förstås. Nu vet ju inte jag hur dessa socialdemokrater bor. Men hade de utnyttjat ROT-avdragen för ombyggnad hade rubrikerna nog uteblivit.
Ändå är ju möjligheten till att göra skattesubventionerade ombyggnader precis lika mycket felriktade som pigavdragen. Det är de som äger sin bostad och som kan satsa som blir subventionerade av övriga skattekollektivet.
Jag tycker det är ett problem i debatten.
Men nu vill ju oppositionen att ROTavdragen också ska kunna gälla hyreshus och därmed gynna hyresgästerna. Det är bra. Föredelningen skulle bli bätttre. Men det blir ju aldrig samma sak som för alla de som får sin egen privata skattesubvention för ett nytt kök. Till exempel.
De hushållsnära tjänsterna, eller pigavdragen som de kallas, omfattar ungefär allting som sker i anslutning till bostaden och som inte kräver specialutbildning. Klippa häcken, rensa ogräs, klippa rosor, kasta om komposten, kratta gångar, göra ren altanen, passa barn laga mat, laga kläder, tvätta kläder, möblera om osv är enligt skatteverkets egen information.
Opppositionen har lovat att pigavdragen ska försvinna. Bra! Det finns bättre sätt att fördela skattepengarna.
Äldreomsorgen och barnomsorgen har i åratal utsatts för besparingar. Där behövs det stora insatser. Jag vill skicka pigavdragen dit!
